En pigg viril 55-åring som gasar på i 2000-talet
Jag har testat jubileumsmodellen av Ford Mustang som fyllde 55 år förra året. Mustang lanserades 1965 för att locka den unga publiken. Man ville föryngra varumärket och samarbetade med ikonen Carroll Shelby på tävlingsbanorna för att man skulle uppleva Ford som sportbilar.
Carroll Shelby hjälpte Ford att vinna Le Mans 24h med GT40 för att visa att man byggde sportiga bilar som kunde vinna ett av dåtidens tuffaste race (man ville klå Ferrari eftersom Ford förlorade affären av sportbilsföretaget som var till salu till Fiat och man kände sig lurade på konfekten så de ville klå dem på deras hemmabana).
Detta etablerade ett mycket djupare samarbete mellan Ford och Carroll Shelby (det satt förresten redan Ford motorer i AC Cobra). Samarbetet blev en livslång historia mellan Shelby och Ford. Den lever vidare än idag trots att ikonen Carroll Shelby tyvärr har kastat in handduken.
Parallellt med att Shelby byggde GT40, bilen som slutligen skulle köra ifrån Ferrari på Le Mans hjälpte han även till att bygga Shelby Mustang bilar baserade på deras snygga 65-66 och 67-68 fastback modeller som var mycket framgångsrika på banorna. Detta hjälpte till att bygga upp varumärket Mustang som än idag uppskattas av i princip alla, både bland bilintresserade men även bland dem som inte är intresserade av bilar.
När Mustang fyllde 55 år byggde man en jubileumsmodell av ikonen
Jag har under en veckas tid testat den illgröna muskelbilen med en stor 5.0 V8 motor med 450 hästar under huven. Hur bra var den frågar du kanske, jag hat testat Ford Mustang GT 5.0 flera gånger tidigare och det är bland det roligaste man kan ha enligt min mening. Den enda baksidan med bilen är att den dricker bensin som en häst, men det beror mer på kusken än bilen. Det är näst intill omöjligt att inte lägga en burn-out en gång om dagen bakom ratten på en Mustang. Detta kostar på bensinkontot (och däckskontot) men sällan har man så roligt bakom ratten som man har bakom den legendariska hästen.
Nåväl hur bra är jubileumsmodellen 55 Edition
Jag älskar den manuella växellådan från Tremec, den må vara lite långsammare i sprinten från 0-100Km/h än automatlådan. Men det är bokstavligen som att skära med en kniv i hett smör när man växlar. Detta är en klassisk busbil (läs driftingbil) och det är sjukt enkelt att manövrera sladdar och burn-out med en klassisk låda och koppling, det är inte lika roligt med en automatlåda. Så 1-0 till bilen med manuell växellåda.
Mustang 55 Anniversary massor av godbitar från tidigare modeller som exempelvis bromsar från Brembo, 19 tums hjul skodda med Michelin Pilot 2 däck och stereo från B&O. Slutligen har man målat bilen i en uppseendeväckande illgrön färg som alla älskar, även barn som ber föräldrarna ta bilder på dem framför bilen.
Interiört är det diskret svart läder/alcantara klädsel på stolar och panelerna har fått tidsenliga snygga kolfiberinlägg med 55 Anniversary emblem på passagerarsidan.
Man brukar säga att en bil är aldrig så bra som i slutet av sin produktionscykel och detta stämmer mer än väl på Mustang 55 Anniversary. Bilen har fått ärva alla godbitar från sina föregångare och man har dessutom bjudit på en uppseendeväckande färg som väcker många gillande blickar, men det är aldrig så att det sticker i ögonen då alla älskar en Ford Mustang.
Förresten kommer det ännu en ny Ford Mustang som jag måste testa när den kommer – Mustang Mach-1. Troligtvis är den lika bra som alla andra (kanske till och med lite bättre) men med en egen personlighet som tilltalar alla som kommer ihåg klassikern från 70-talet. Återkommer med testkörning när den väl kommer till Sverige.
PS! När jag rattade runt Stureplan kom en mörkblå Aston Martin DB5, en sådan bil som James Bond rattar fast i silver, han ställde sig bredvid och vill köra drag-race. Vi drog jämsides och jag släppte slutligen in honom framför mig när två filer blev till en. Jag hade helt enkelt mött min överman när det gäller att ratta en ikonisk bil. Lite kul dock att han ville dra med en illgrön modern Mustang, två ikoner möttes i city.